Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.
Vårt land är fattigt, skall så bli
för den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi,
men detta landet älska vi;
för oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är,
Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjernenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, hvad här som syn, som sång
vårt hjerta rört en gång.
Johan Ludvig Runeberg (Jakobstad, Finlandia, 1804 - Porvoo, 1877). Docente, editor y poeta.